I bland jag kan jag tycka att jag har inget att vara ledsen för, att ingen annan tycker att det är någonting att sörja förens man vet hur det blir.

Men även lika mycket som jag tycker att jag inte borde vara ledsen så är jag ledsen lika ofta ändå.

Jag brukar tänka att det är inte synd om mig,lika ofta kan jag tycka jo fan det är fan synd om mig, varför skulle det inte vara synd om mig,jag kanske aldrig kan få barn och det är ju meningen med livet känner jag.

Jag har en hormonsjukdom, Pcos heter den, (goggla om ni vill) orkar inte skriva allt här men i korta drag, jag har

ingen ägglossning,

kommer skriva mer om pcos i bloggen eftersom det är något jag lever med dagligen och måste kämpa mot dagligen,

många kvinnor med pcos blir gravida "spontant" eller med hjälp, finns så klart även dom som inte lyckats, men jag tänker inte bli en i den statistiken..

Det jobbigaste med att få diagnosen var att hela min framtid ändrades , mina framtidsplaner blev förvirrade, för vem vågas hoppas när man inte vet hur det kommer gå.

Min bild av en lycklig framtid med barn blev en jobbig framtid med sorg utan barn, vissa dagar tänker jag att det kommer gå vissa dagar faller jag och tänker att det är så lång väg att vandra innan vi ens kan få hjälp med själva "behandlingen ".

Dom flesta kvinnor som har pcos är överviktiga , nått med sjukdomen gör att man går upp i vikt och det är mycket svårare att gå ner i vikt, P-piller ska vara bra för att hålla hormonerna i "balans" , jag slutade med mina för massa år sen och antagligen därför jag gick upp massa i vikt på så kort tid..

haft min "diagnos" i cirka 2 år nu

Vissa dagar kommer bloggen vara en ventilation för allt jobbigt vissa dagar kommer den vara en ventilation för allt roligt.

i mitt liv kommer lyckan och vissa dagar går lyckan..

I dag har lyckan åkt på semester, vem vet han kanske kommer tillbaka i morgon, om det inte är tågstopp på sj förstås=)

Blev inge mer bloggande igår, fick försöka lägga mig tidigt för att försöka vända tillbaka dygnet, har haft svårt att sova på nätterna så har oftast blivit att jag somnat närmare 05 på morgonen.

Men igår somnade jag kl 22 men har vaknat varje timme och kollat på klockan i natt, så är inte så utvilad som jag hade hoppats på=/

I går var det hur bra dag som hellst mina vänner har så otroligt fina barn och dom är så goa!!

Och jag är så tacksam som har dom och att dom förstår

Men mitt i all lycka , skär det till lite i hjärtat, för kommer jag nånsin själv få ett barn att kalla mitt eget?

Att få barn och bli gravid är inte en självklarhet för alla, det är inte självklart att alla kan bli gravid på det "normal sättet"

Jag är en utav dom, det är min största sorg att inte veta om jag nånsin kommer kunna få barn, nog finns det hjälp att få men tankarna finns ju där att om inte hjälpen hjälper då?

Jag sörjer varje dag nått jag inte har, jag sörjer att allt inte blev som jag tänkt, jag sörjer att ingen kan förstå, jag sörjer att jag har en lång väg att gå, jag sörjer att det kanske inte går, jag sörjer över min framtid som jag kanske aldrig får med ett eget barn, jag sörjer att mina hormoner spelar mig ett spratt, jag sörjer att jag igentligen inte kan sörja något jag aldrig haft..