Jag är en människa med stora katastroftankar och ganska mycket ångest (enligt min terapeut iallafall)

Mitt värsta senario är att Anders ska dö i en bilolycka därför måste jag alltid säga kör försiktigt varje gång han åker iväg med bilen, så långt tycker jag att jag är väldigt mån om Anders och han är ju det viktigaste för mig!

MEN idag brakade vi rätt ner i diket, det var glashalt ute och det gick inte så snabbt och vi gled mest ner i diket, (enligt Anders) där går våra historia i sär.

Min historia är en helt annan, jag var nära döden och jag skulle dö när vi åkte ner i diket, det gick mega fort och det här var slutet.Och eftersom jag är en katastroftänkare har jag gått igenom många senarion i huvudet över hur jag skulle reagera och vad jag skulle tänka på precis innan jag dör....

Jag är Besviken över mina tankar som jag trodde va dom sista i livet, jag vräker ur mig enligt Anders -Nej men jag vill ju inte det här, och mina tankar var, shit jag har inte städat hemma!!

så fruktansvärt besviken är jag ,va det allt jag tänkte på innan jag skulle dö??, Anders säger att det var nog för att jag igentligen visste att vi inte skulle dö eftersom vi bara gled ner, humm ja hoppas det...     

Den värsta kommentaren som kommer ur min mun idag var -Anders va fan varför skulle du ta med mig ner i diket när du vet hur rädd jag är för sånt här, kommer aldrig repa mig efter det här!

Stackars stackars Anders, så klart jag inte menade det, det kom ut lite fel bara ville ju inte att han skulle ner där heller =/

Men vi mår bra och inte en skråma på bilen tack gode gud!!

Det här har gett mig ännu en anledning till att jag vill inte ta körkort!

Trevligt fredagsmys!